tillbaka till huvudsidan /
till Jubileumskrift 40 år

HISTORIK

Föreningslivet i Norrhult är och har alltid varit mycket utpräglat allt- sedan den industriella verksamheten satte sin prägel på samhället. För över 40 år sedan bildades såväl Verdandilogen som Kooperativa föreningen och fackförening, vilka efterhand fått många efterföljare. Alla dessa föreningar måste ju haft ett starkt och berättigat behov av lämplig samlings- och möteslokal. Under en följd av år blev det de små rummen eller köken i de enkla arbetarhemmen, som fick tjänstgöra som möteslokaler och träffpunkter. Detta försvårade helt naturligt allt organisationsarbete, och man började redan på ett tidigt stadium bereda marken för ett "eget hem" genom små privata diskussioner arbetarna emellan. Alla vet vi emellertid med vilket misstroende man i vissa samhällsklasser i början av detta år- hundrade mötte allt, vad de "fattiga" arbetarna kunde hitta på. Hemlösheten kunde emellertid inte fortsätta, ansåg några kraftkarlar med med - född energi och organisationsförmåga.

Den 20 april 1908 samlades ett 20-tal av dessa män till ett konstituerande möte i det s. k. länsmanshuset, nuvarande disponentsbostaden i Norrhult. Man beslutade enhälligt, att bilda Byggnadsföreningen med namnet Folkets Hus.

Den första styrelsen bestod av Karl Johansson, Johan Linnér, Axel Linnér, Max Baier, Wiktor Johnsson, J. P. Svensson och August Johansson.

Bland övriga närvarande vid mötet må nämnas Anton Ahlgren, Frans Karlsson, Paul Förster, Bonde Nilsson, Axel Johansson, Algot Johansson, Albin Johansson och F. J. Wendler.

Trots den knappa tillgången av helt tillförlitliga anteckningar och protokollsuppgifter kan man nog lugnt fastslå, att det blev en arbetsam tid för styrelsemedlemmarna, ty redan i november samma år fanns det en del pengar för Folkets Husbygget hos kassören.

Anskaffningen av kapitalet skedde genom andelsteckning, vilken i november uppgick till 700: - kronor, samt genom upplåning från bank och från platsens sjukkassor. "Tiggarlistor" voro även i gång.

I mars 1909 förelåg den första ritningen, som avsåg att inrymma såväl möteslokaler som vaktmästarebostad samt butikslokal för Kooperativa föreningen Star. Kostnadsberäkningen för byggnaden var 8.000: - kronor.

Man skydde inga medel för att, få byggnaden till stånd - alla intressenter uppoffrade sig på allt sätt. Bl. a. utsågs en kommitté på tre personer, nämligen snickare Karl Johansson, P. E. Linnér och E. Fält, att hos lantbrukarna i orten be om virke till byggnaden. Och det sägs att bönderna voro både hjälpsamma och frikostiga, vilket däremot inte kunde sägas om dåvarande bruksherrar.

Arbetstempot ökades dag för dag hos de husvilla. Tomt inköptes till ett pris av 1.700: - kronor av kyrkoherde Palmgren. Tomtområdet var avsöndrat från Norrhults Klockaregård. Överenskommelse träffades med byggmästare J. P. Svensson om byggnadens uppförande. Priset lär ha varit lågt, men så var det också många frivilliga krafter som deltogo i byggnadsarbetet och därmed offrade sina knappt tilltagna fristunder. Stenfoten sattes av Wiktor Johansson och träarbetet utfördes av J. P. Svensson med virke som till största delen skänkts av ortens bönder.

Den 12 december 1909 invigdes Folkets Husbyggnaden och det första föreningsmötet som hölls inom dess väggar var ett Verdandimöte.

Nu hade det behövts vissa protokollanteckningar att se tillbaka i för att kunna få åt offentligheten utlämna de ärevördiga pionjärer, som helt visst måste ha nedlagt ett oskattbart och uppoffrande arbete. Men även för att på något sätt kunna skildra den glädje och rörelse som måste ha besjälat alla dem, vilka närvarit vid invigningshögtidligheten, ty att det var en högtid för Norrhults föreningsfolk behöver väl knappast betvivlas. Norrhults arbetande män och kvinnor hade fått sitt första hem.

Det behövde helt naturligt icke betyda, att man nu kunde sitta med armarna i kors och ha det bra. För det första blev byggnaden inte helt skuldfri och för det andra låg det klart för föreningsfolket, att ett Folkets hus icke blott skulle avse att vara främjande för arbetarnas klassintressen, hur viktiga och berättigade dessa än vore i och för sig. På samma gång skulle det även främja den höga sedliga ide, att höja arbetarna upp till en kulturell nivå, som icke stod "borgarklassen" efter.
Nu måste man bygga vidare, nu måste man hjälpas åt att skaffa Folkets Hus en värdig inredning m. m. Man måste skrapa i hop och snåla, ty samhället var litet och arbetsförtjänsterna små. För att nämna ett exempel på sparsamhet må anföras: "Gardiner av vitt enkelt tyg skulle anskaffas, och det blev ju en betydande utgift, varför man enades om att gå ut i en äng och skära gardinkäppar av hassel. Dessa gardinkäppar fyllde sedan sin uppgift oklanderligt i många år."

Nå, Folkets Hus fick sin inredning, fick sina studiecirklar bl. a. i fackföreningskunskap. Fester anordnades under blygsamma former, och så ordnades förstås någon gång dans, vilket nöje ju hör ungdomen till. Och ungdomen ville man ju vinna, ty det var ju den, som skulle taga vid och fortsätta arbetet i den alltmer framträdande arbetarrörelsens tjänst.

Tiden skred framåt, år 1926 invaldes nuvarande ordföranden Eric Johansson och kassören Alfons Liebel i styrelsen. Beslut fattades om att föra inventariebok och en ordnad bokföring. År 1929 kom parkfrågan på tal, men först år 1932 påbörjades arbetet med iordningsställandet av en Folkpark. Ekonomien var vid den tidpunkt tillfredsställande. Men - nu började man komma underfund med, att det nuvarande Folkets Hus var för litet. Samhället hade vuxit, arbetarstammen såväl som befolkningen i övrigt hade ökat betydligt under årens lopp. Planer på att bygga ett nytt och större Folkets hus började diskuteras.

Vid ett föreningsmöte den 7 november 1935 godkändes ritningarna, av arkitekt Karl Kjellberg, Växjö, till ett nytt Folkets Hus. Kostnadsberäkningarna löd på 52.000: - kronor denna gången.

Det är betecknande i förningens historia, att samma hänförelse och optimism, som besjälade föregångsmännen för 30 år sedan, hade tagits i arv av den. yngre generationen som nu hade att besluta om byggandet av det nya Folkets Hus.

*
Sedan styrelsens förslag om kapitalanskaffning godkänts beslöts om nybyggnad den 7 november 1935.

I mängder av protokoll från massor av sammanträden kan man finna, hur styrelsen noga granskat och övervägt varje minsta lilla detalj i det betydelsefulla arbetet för nybyggnadens tillkomst. Och åtskilliga gånger hade solen redan hunnit gå upp, innan ett sammanträde avslutats. Här kan det vara på sin plats att namngiva de styrelsemedlemmar, som haft att på sina axlar bära tyngden av allt krävande och uppoffrande arbete. Styrelsen bestod av Eric Johansson, Alfons Liebel, Fritz Andersson, Folke Johansson, Börje Carlsson, Torsten Nilsson, Hjalmar Säll.

Den 7 februari 1936 infordrades anbud å byggnadskostnaderna och strax efter antogs ett anbud från byggmästare Emil Gustafsson, lngelstad, å kronor 37.315: - för allt träarbete och målning samt från Wiktor Jonsson å kronor 4.460: - för grunden. G. Abrahamson, Åseda, skulle ha 8.450:- kronor för värme- och sanitetsanläggningar.

För övrigt åtog sig, liksom då det gällde det gamla Folkets Hus, styrelsen och föreningsmedlemmarna att utföra en hel del arbeten gratis på lediga stunder för omkring 10.000: - kronor.

Nybyggnadsarbetet påbörjades våren 1936, och den nya Arbetarborgen blev färdig för invingning den 20 mars 1937.

Svårigheterna med att skaffa kapital voro kanske inte lika stora som första gången men besvärliga nog ända. Landsorganisationen, fick denna gång bidraga med lån å 10.000: - kronor. Dåvarande L. O.-sekreteraren Fritiof Thunborgs stora förståelse för Norrhultsarbetarnas trångsmål i denna sak tillerkännes med glädje den största förtjänsten till att lånet beviljades. Vid sitt besök i Norrhult lovade han icke blott att ordna lånet utan även att kostnadsfritt komma till Norrhult och hålla invigningstalet. Båda dessa löften infriade han.

Att i detalj beskriva, vad protokollen berätta om arbete, intresse och självuppoffring från styrelsens och övriga medlemmars sida skulle ta för stort utrymme. Heder åt dem alla - icke blott männen, utan även samhällets kvinnor, vilka senare gjort en krävande och stor insats i arbetarrörelsens tjänst, som aldrig får glömmas.

Invigningen av det nya Folkets Hus ägde rum den 20 mars 1937 under högtidliga former med sång, musik, deklamation och tal och inför en fullsatt lokal.

Styrelsens ordförande, Eric Johansson, hälsade de närvarande välkomna. Frithiof Thunborg höll högtidstalet, vari han uttalade den förhoppningen, att den nya arbetarborgen skulle bli ett verksamt medel i svensk arbetarrörelses fortsatta strävan mot bättre och tryggare förhållanden för det arbetande folket på livets alla områden, att den skulle bli ett hem för den fria tanken och det fria ordet, för den frihet som fostrar och som utövas under ansvar och självtukt.

Per Persson vände sig till de grånade män och kvinnor, vilka brutit mark och banat väg för arbetarrörelsen i Norrhult, och underströk att ett resultat av deras förstlingsverk är denna borg.

Sång och musik avlöste sedan, och då Internationalen sjöngs unisont fanns det många tårade ögon i salongen, vilka buro vittne om att det finns ädla, goda hjärtan hos våra svenska arbetare.

Ett soligt och glatt ansikte visade kassören upp, när festligheterna väl voro avslutade och det befanns att han kunde inräkna ett netto på cirka 2.000: -kronor från en i allo värdig och oförglömmelig invigningsfest.

Lika litet, som styrelsen av anno 1908 kunde slå sig till ro med armarna i kors, kunde den nuvarande styrelsen göra detta. Nya arbetsuppgifter strömmade över styrelsen år från år. Varje enskilt sammanträde, varje årsmöte diskuterades och planlades nya arbeten, nya uppgifter åt styrelsemedlemmarna. Det sjuder och arbetas ännu i den dag som i dag är på förbättringar och tillbyggnader av olika slag. En Folkets Hus-styrelse behöver inte, kan inte bli arbetslös en enda dag, om den vill tjäna arbetarnas och arbetets heliga sak. Varje Folkets Hus-förening i hela landet vet vad det vill säga att vara "tomtar" i en Arbetarborg - men om allt detta kan ej berättas i denna lilla skrift. Låt oss i stället gå in för att under några få rubriker berätta vilken funktion Folkets Hus i Norrhult fyllt under årens lopp. Vi börja med den gamla, goda tiden

NYKTERHETSVERKSAMHETEN

N. O. V.-avdelningen i Norrhult, som en av initiativtagarna till Folkets Hus tillkomst, gjorde redan från början en betydande insats i kulturellt hänseende genom att öka medlemsnumerären till skolning för nykterhets- och arbetarrörelsens stora uppgifter. De anordnade större möten, där programpunkten "till nytta och nöje" fick en högre lyftning och värdighet.
Den lilla teaterscenen utnyttjades till framförandet av amatörteater, och intresset växte för sådan verksamhet, som propaganda, underhållning och till ekonomiskt stöd.
Ungdomsverksamheten fick också större livsrum för att dana de unga till goda och kunniga organisationsledare inom folkrörelsen.

STUDIEVERKSAMHETEN
Bibliotek inrymdes redan från början i Folkets Hus. Detta ägdes och sköttes av N. O. V. i många år. Litteraturen bestod till stor del av skönlitterära verk men också av socialistiska böcker och broschyrer, som flitigt studerades. Studieverksamheten har vuxit framåt och utvidgats på alla områden till nytta och gagn för alla studieintresserade.

FÖRELÄSNINGSVERKSAMHETEN
Genom A. B. F:s förmedling har ett flertal föreläsningsserier hållits i den gamla lokalen. Bland föreläsare må nämnas: F. Wigfors, lektor E. Sjödal, Ruben Wagnson, Gunnar Hirdman, Erik Heden m. fl.

Den fackliga och politiska rörelsen har också blivit rikligt tillgodosedd med ett flertal anlitade talarekrafter.

MUSIKLIVET
Redan före föreningens tillkomst fanns en s. k. Bruksmusikkår, som ofta underhöll med musik vid större och mindre fester och sammankomster. Denna musikkår fick efterhand stöd av mindre musiksammanslutningar och av enskilda musikutövare.

TEATER
Teaterverksamheten har livligt underhållits i Norrhultsbygden, och denna betydelsefulla verksamhetsgren fick redan från början en uppmärksammad plats som god underhållning, vilken livligt uppskattades av en aldrig svikande publik.
Det var inte få teatertrupper, som gästade det gamla Folkets Hus lilla oansenliga teater. Om vi skulle börja från början med att räkna upp några av de viktigaste kommer givetvis banbrytaren Eugen Norrby först på listan. Han gav oftast två till tre föreställningar i följd, dock med omväxlande program som t. ex. lustspelet "Villervallan", "Jeppe på berget", "Anderson, Petterson och Lundström", "Hin och Smålänningen" m. fl., "Värmlänningarna" ej att förglömma. Järnvägsmännen vid den lilla Norrhultsstationen tittade nog lite besvärat på bagaget, uppgående till ett 4o-tal tunga koffertar. Om vi gå vidare i upptecknande av teaterbesöken finna vi följande namn: Karin Svanström, Oskar Vinge, Hildi Wærnmark, Ivar Kalling, Erland Colliander, Elis Engström o. s. v. Den sistnämnde har fortsatt att traditionsenligt varje år gästa Norrhult, vilket bl. a. renderar honom blommor och gott kaffe från styrelsen varje gång.
De senare årens teaterverksamhet i den gamla lokalen gavs i 'Skådebanans regi och med förnäma pjäser på repertoaren. Nämnas kan "Första fiolen", "Påsk", "Svedenhielms", "Männen vid fronten" m. fl.

BIOGRAFVERKSAMHETEN
Biografföreställningarna sköttes och ägdes av enskilda för egen vinnings skull, och ofta var det rena geschäftet med skräpfilmer till största delen. Erkännas måste dock, att många goda program även sökte sig till Norrhult, varav bl. a. må nämnas Viktor Sjöströms genombrottsfilmer. Ljudfilmen lyckades inte nå popularitet i det gamla Folkets Hus, kanske till stor del beroende på de primitiva anläggningarna.

*
Som sammanfattning kan vi konstatera, att Folkets Hus-verksamheten i Norrhult allt sedan starten fyllt ganska stora krav i kulturellt avseende. Och vi behöver väl knappast tillägga att den alltjämt arbetar efter samma ideella program och med samma mål för framtiden, att giva det bästa åt folket i trivsamma och värdiga lokaler.